de här med träning

 
 
Hej vännen
 
Måste bara ta detta en gång för alla, jag skrev för en lång tid sedan om att kickstarta med träning och kosten efter en lååång period av trötthet och dålig energi. Jag var mer än redo att sätta i gång och sagt och gjort så var vi igång både min J och jag!
 
Det gick så himlans bra... från att ha setat på "soffan" till att träna flera dagar i veckan samt att sköta kosten gick galant, mitt sockersug var som bortblåst (av någon anledning)
Mitt humör gick till topp och kroppen blev starkare och starkare för varje pass jag tränade, det kändes så otroligt tydligt och jag mådde bara så så bra i både kropp och själ!
Att träning är bra mot det mesta det är jag helt säker på att det stämmer.
 
 
 
 
Veckorna gick och jag mådde toppen! sen började jag arbeta heltid (som de flesta) och efter ett tag med stress och pusslande om att få ihop det med barn, arbete och träning så gjorde jag misstaget att välja bort träningen som blev allt mer sällan:((
 
Skulle jag träna så blev jag tvugen att prioritera bort något annat som i mitt fall var tid borta från barnen som faktiskt behövde hjälp med både läxor och fritidsaktiviteter. Detta ledde i sin hand till mer inre stress FAST jag vet så väl vet att träning gör att man klarar stressen i vardagen bättre.
 
 
(snygg pose:)
 
Detta betyder att jag idag är åter på ruta ett (igen:)
 
Men jag försöker fortfarande ta powerwalks när energin bjuder och idag har jag tränat hemma i vardagsrummet vilket faktiskt gick alldeles utmärkt;) Jag är hemma och barnen är i skolan så jag har alla möjligheter att gå till gymmet men latheten i mig tyckte det var så kallt ute idag så det kändes skönare att stanna hemma:/
(finns det någon där ute som känner igen sig i detta:)
 
 
( en otränad trött moi)
 
 
Det går inte en endaste dag utan att jag har dåligt samvete mot mig själv och tänker att på Måndag DÅ sätter jag igång igen...
 
Men eftersom det gått så länge sedan regelbunden träning nu (för en soffpotatis) så känner jag att min kropp är  svag igen samt att min kondition är så dålig så den ska vi inte ens tala om (det är skamligt) nu  blir det SÅ JOBBIGT när jag tränar (igen), det är så jobbigt så jag blir irreterad och min kropp bara skriker att jag ska sluta och ge upp...
 
Klart jag vill träna för att bli snygg och tighta till mig men min största anledning till att jag vill bli en person som tycker om träning och träna flera dagar i veckan är för att jag vet ju hur bra man kan må av träning den gör mig till en pigg och glad mamma, till en kärleksfull och roligare fru, en bättre vän och kollega.
Den ger mig lust att leva och ha roligt, den ger mig även en stark kropp som inte har ont här och där varje dag, jag vill kunna åldras utan krämpor som många gånger kan förhindras med träning...
 
 
 
 
En trött och slut Emma som ligger med fötterna i luften och stretchar efter träningen som faktiskt blev av idag, känner mig stolt över mig själv att jag inte struntade i det trots att det inte var på gymmet denna gång;)
 
Hur känner du inför träning, känner du igen dig i det jag skriver eller är det bara jag som är alldeles för lat?
 
Ha en underbar dag
 
KRAM

Kommentera här: